Glad och en gnutta allvar.: 2015

Känner själv hur tröttheten sakta kommer smygande igen,,,, denna gången blundar jag inte jag jobbar för fullt med att stoppa letar i alla mina gömmor efter rätt verktyg, jag vet vad jag ska göra men ska bara knäcka idén hur.

Det fina i kråksången med att vara "frisk utbränd" är att inte låta det gå till den där gränsen när det går åt helvete. Man får försöka sätta sig och känna igen mönster. Trött, glömmer saker där har vi en sak,,,, känner själv hur man blir uppjagad inom bords för små saker hinna i tid till dagis och handla efter jobbet, bli uppjagad över det kan verka patetiskt men så är det och stoppa det är svårt efter som man kommer på sig själv lite sent,,,, Jag kan tex inte bära klocka längre jag blir fruktansvärt stressad inombords av det känns en smula fånigt men så är det för mig så därför har jag valt bort klocka för tillfället.

Jag sitter just nu och försöker kartlägga mig själv ganska tråkigt men jag ser det som ett måste,
vad är viktigast för mig nu?
Är det att vara alla andra till lags eller vara mig själv till lags?
Trivs jag med hur mitt liv ser ut just här och nu?
Är det något som påverkar mig som gör att jag mår som jag mår?
Vad har jag gjort för att jag inte ska ramla tillbaka?
Sitter jag och har falska förhoppningar på att bli 100% igen?
Vad har jag för krav på mig själv? och hur höga är dom?
Vem har krav på mig? och hur höga är dom?
När börjar jag känna mig "jagad"?
När vill jag "fly" Varför?
Vad förväntar sig andra av mig?
Hur mycket fixar jag innan min "nya" gräns uppnås?
Vad ska jag börja med? Vilket är Prio 1,2,3...
Listan blir bara längre och längre,,,,

Som ni förstår är det många frågor som snurrar i mitt huvud, och framförallt vilken Mia har jag blivit av detta, va det värt det? Vad har det kostat mig inte i pengar utan vad har det kostat mig som person,,,

I bland sitter jag bara och vill försvinna och komma tillbaka sedan någon gång. När allt är bra igen,,, kan man bara gå och gömma sig o sedan komma tillbaka och hoppas att allt är bra då?

Har suttit lite o lyssnat på folk och deras åsikter om att vara utbränd den är helt sanslös! Har lust att börja ställa frågor om dom vet hur det känns på riktig,,, eller om deras spekulationer är den Sanningen dom lever i. Jag kan endast svara för mig själv och vad jag har känt och upplevt, vad har dom upplevt? Hade dom själva varit i den sitsen så att vi börja diskutera att bli utbränd,,, ja du då är det en helt annan division vi pratar om. Då hade aldrig de korkade kommentarerna kommit som kommer,,,, Min fråga som poppar upp rätt ofta är, varför i helvete frågar alla när man söker jobb om man är stresstålig?! VAD ÄR STRESS!! jag bara undrar? Det som jag anser är stress kan vara icke stress för någon annan, stress för mig kan vara att komma försent till en utsatt tidpunkt, medans andra skiter fullkomligt i det,,,,, Så varje annons jag ser där det står stresstålig har jag lust o ringa o fråga vad är det som är stress på denna arbetsplatsen och vad har ni gjort för att det ska bli en stressfri miljö? Jag blir inte stressad av 4 telefoner som ringer samtidigt det kan göra någon annan person helt super stressad,,,, så varje annons borde det så detta är stress på denna arbetsplats fixar du det?
//Mia