torsdag 30 oktober 2014

Ett års sjukdom som kommer faktiskt att vara resten av livet ...

Nu har det gått lite mer än ett år sedan jag blev riktigt sjuk första gången,,,, kommer faktiskt i håg känslan fortfarande... Paniken som kommer över att man vill vara hemma på ledig tid behöver vara på jobbet och hjälpa till,, tappar kontroll och fokus, kan fortfarande tappa fokus och "svamla" bort mig, det stör mig något fruktansvärt, men som sagt personen som uppfann post-it lapparna är min nya hjälte!

Har funderat väldigt mycket på mig själv varför jag gör vissa saker och varför det händer just mig, rätt att många påstår att man är svag när man hamnar i min situation så kan jag meddela att dom har fel, det som gör att man hamnar i utbrändhet och utmattning är att man är stark för stark för sitt eget bästa man är så jäkla fokuserad på att lyckas att man inte hör eller ser kroppens signaler själv, kroppen stänger av bit för bit för att varna men man bara dånar på. Låter garanterat väldigt simpelt och fatta men inte när man är där eller har varit där i sin egna avskärmade värld då är det kört.

Vad är det som driver en person till att praktiskt taget jobba livet ur sig? Jag är ju inte direkt ensam i hela världen om att ha drabbats av detta,,,, det är många varför tankar som slagit mig genom denna period,,, söker man bekräftelse över något eller vad är det? någon som vet? Vet inte själv,,,, tycker själv att jag faktiskt har ändrats som person rätt mycket, jag har inte samma energi som innan, mitt humör är rätt svängigt och jag är väldigt känslig för motgång och jag har större prestationsångest vill som en 5 åring men är osäker på mina begränsningar vet aldrig hur mycket jag kanske klarar av,,,, och misslyckas vill jag inte göra, kämpar på är inte personen som bara lägger mig ner på golvet och tycker synd om mig själv, det tar tid innan jag erkänner min egen vekhet och gillar läget med den för mig själv de är en skam att misslyckas vem vill förlora? Alla vill vinna och vi är alla tävlingsmänniskor. Kan nog inte på något vis komma på någon person som skulle skita fullkomligt i hur det går på en tävling... Eller har jag fel? Rätta mig gärna i så fall.... Har även lärt mig att det tar tid att återhämta sig.... Det tar en jävla tid om jag ska vara ärlig.. Ut o jogga har varit lite av en återhämtning för mig, önskar bara att det inte blev mörkt så fort... 
Vi har lite för mycket vildsvin i backen för att jag ska vara bekväm med att ut o springa i skogen när det är mörk..... 
Försöker hitta energi tankning och undvika det som tar all min energi..... 


har funderat lite över några dagar och skrivit lite efterhand där av kan det vara lite luddigt men det får ni ta

onsdag 15 oktober 2014

Energi som från ingenstanns!!

I dag så tog vi lilla Hoppe o la på henne sadel. Goa lilla häst hon bara gillar läget o tittar på mig med ett jaha ska vi göra detta... Jaja. Den lilla stunden det tog gav mig en sådan energikick! Va nästan så att jag fick en tår i ögat. All ångerst över att jag skulle gjort de o de o de med hästarna meeen energin har ju varit slut! 
Snusa en mule e så underbart tänk alla som inte vet vad djur gör för människor utan djuren hade jag mått fassiken så mycket sämmre än vad jag gör det kan jag svära på