Jag går runt och spelar någon slags jävla teater att allt är så himla bra, men nej de e inte det. Vem försöker jag lura? Mig själv eller "alla andra". Vet inte vad jag vill med något söker jobb avigt o rätt kommer jag på intervju så vet jag inte vad jag ska svara alla gånger.... Har du varit mycket sjuk eller är.... Eh vad svarar man på den?! Jo man ljuger för att man skäms och fixar inte sanningen själv... Och vem kan någon bara säga vem skulle anställa mig? Jag ringer dom direkt...
Denna veckan har varit hemsk. En vecka med massor av uppgivenhet från min sida, ligger vaken o funderar. Är jätte trött men jag kan inte sova.....
Måste komma på en lösning vill bara gömma mig men det är inte lösningen på mitt problem. Vill inte tillbaka på ruta ett vill komma framåt inte två fram och tre bakåt det tar så in i på krafterna så fort det blir ett bakslag både på självkännslan och självförtoendet får sig en riktig törn. Känslan av att känna sig misslyckad känns mer och mer som en vardag i stället för att peppa mig själv med ett det gjorde du bra Mia ride on! De e ju alltid något som går åt helvete. Har stundtals suttit och funderat på att sälja av det vi har och flytta till lägenhet i annan stad eller något i den stilen, alla måsten och skulle behövt...ger mig panik inombords. Ni vet dom där skulle behöva panela om, måla hus, fixa fönster, göra de och de och de.... Alla måsten växer mig upp i halsen.
Ride on freinds. 
