Satt själv och fungerade på när jag själv började förstå att äter man inte "nyttigt" så är man inte enligt normen man duger inte man är inte som alla andra man är inte fin nog. Efter närmare tanke så var jag runt 9år! jag är i dag 39 år,,, jag har alltså varit i ständig jakt på lösningar i 30 år. Jag minns än i dag när jag stig på den där jävla vågen hos skolsköterskan det stig 34kg och hon visade kurvor på ett papper och förklarade du är överviktigt och det är farligt.. Du måste röra dig mer och äta mindre socker och mat.
Hur tar man det som 9åring?? Jag tog det som jag hade förstånd till... Godis farligt , mat farligt, det är farligt att äta... måste banta annars kommer jag inte att duga ingen vill ha tjockessen i sitt lag på gympan vem vill leka med tjockessen?! Mat blev ångest, sedan som en ytterligare grej fick jag astma, tack för den då blev jag cortisontjock också och kunde inte springa utan att det var jobbigt i luftvägarna.... med enkel matematik räkna ut hur det gick,,, åt helvete helt rätt..
Minns att jag satt och önskade som 12 åring att jag skulle få anorexia eller bulemi med en vuxen persons ögon nu undrar jag vad enda in i helvete det är ju en förbjuden tanke, man önskar sig inte en svältsjukdom! Varje årsbesök hos skolsköterskan va en pina ångest inför besök och sedan deppremerad i en vecka och strunta i att äta i bland så åt jag bara måltider hemma då vi åt i hop hela familjen annars gömde jag smörgåsar i soporna, för att jag kanske inte skulle vara på den där farliga du duger inte kurvan men jag lyckades aldrig,,,, Varje gymnastiklektion va som ni förstå ångest också om jag ändå slapp att duscha med alla andra,, hade jag kunnat ta handduken med mig in i duschen så hade jag haft den på på mig allt för att slippa att bli sedd i min "feta kropp" sedan satt jag själv och analyserade alla andras kroppar åh om jag ändå vore så smal då skulle jag vara lycklig!
Jag har samma känsla i dag,,,en av mina stora drömmar är att operera mig perfekt! Tänk om det bara tar 2 veckor så är man den där smala "perfekta" jag kan ta en kaka på ett cafe utan att känna att jag får blickar med ett ja du den där behöver inte du,, vem vet hur länge jag har kämpat för att låta mig själv "synda" och ta den där jävla kakan? och hur länge jag tänker på kakjäveln efter att jag har ätit den? Nej just det,,, det är mer än 1 timme ....




